surprice
Någon gång för snart ett år sedan, tidig vår 2010.
Jag kommer ut ifrån banan, och har precis ridit årets första AP:1 ' tta och reporten fångar mig direkt. Vi pratar och går sedan tillbaka med Zeppelin till transporten. Vi fortsätter prata.
Mamma kommer gående.
- Du vann! Sa hon med ett stort leénde.
- Va, gjorde jag? Jag kunde inte låta bli att flina, en sån bra start på året, tänkte jag.
- Vad bra då, sa reporten. Då fotade jag rätt ekipage.
♥ ♥
Jag saknar min gulleplutt så!! Jag kan inte fatta hur långt jag har kommit på honom. Vi har två silvermedaljer i DM, vi har ridit SM, vi har flera ritter på 69 - 70%, 4 segrar, 8 andraplatser och så otroligt mycket minnen! Vi har rest 6 timmar upp i landet och sex dar senare 6 timmar ner i landet. Den vecka åkte vi sammanlagt 24 i bil, men du höll alltid minen uppe!
Mamma kommer gående.
- Du vann! Sa hon med ett stort leénde.
- Va, gjorde jag? Jag kunde inte låta bli att flina, en sån bra start på året, tänkte jag.
- Vad bra då, sa reporten. Då fotade jag rätt ekipage.
♥ ♥
Jag saknar min gulleplutt så!! Jag kan inte fatta hur långt jag har kommit på honom. Vi har två silvermedaljer i DM, vi har ridit SM, vi har flera ritter på 69 - 70%, 4 segrar, 8 andraplatser och så otroligt mycket minnen! Vi har rest 6 timmar upp i landet och sex dar senare 6 timmar ner i landet. Den vecka åkte vi sammanlagt 24 i bil, men du höll alltid minen uppe!
"Jag kommer aldrig glömma den stunden då jag red in på banan i Högbo Ridklubb. Vi hade åkt 6 timmar hem ifrån dagen innan och kommit dit sent på kvällen. Zeppelin var skuttig som vanligt och superfin på framridningen, så jag red glatt in i manegen. Zeppi travade på så snyggt han kunde och jag log emot domaren när jag hälsade, allt kändes jättebra. Efter hälsningen hade jag total blackout. Jag kom inte ihåg någonting längre. Jag tror inte ens att jag visste vad jag hette vid den sekunden. Det enda jag visste var att jag skulle åt vänster. Jag red åt rätt håll, men där jag skulle göra volterna, stannade jag. Mitt i manegen och tittade generat ner i marken. Det tog några sekunder innan domaren reagerade, men hon sa till mig att det var volter jag skulle göra. Jag stirrade ut i luften och försökte febrilt hitta minnet. Efter, vad min tränare tyckte var en evighet, började jag rida igen. Zeppi hade tappat allt då, nu fick jag kämpa med att få honom framåt. Den där halten hade gjort så han tröttnat. Men vi kämpade på och jag var nöjd.
Efteråt skrittade jag runt på framridningen och väntade på resultatet. Jag var jättenervös och visste inte riktigt hur resultatet skulle bli, jag var inte så erfaren.. Jag hörde i högtalarna att de ropade ut mig på prisutdelningen. Jag hade kommit tvåa. Min första rosett med Zeppelin, min första nationella tävling och mitt första SM-kval. Jag grät den sekunden, ingen kunde vara lyckligare än jag."
Kommentarer
Postat av: Clara
söt du ä :}
mr. tickle
Trackback
