Helen öppnade sakta ögonen.
- Vill du sjunga för mig?
Helen såg på sköterskan med stora, oroliga ögon. Sköterskan nickade.
- Jag kan inte, inte här, viskade Georgia.
- Snälla du, bönföll Helen. Låt mig få höra dig sjunga en sista gång.
Det var så tyst i det lilla rummet. Det verkade inte rätt.
- Sjung, Georgia, viskade syster Hall. Strunta i var du är.
Georgia tog ett djupt, lugnande andetag.
- Sumertime. When the living is easy, klingade Georgias fylliga altstämma. The fish are jumping and the cotton is high. Your pa is rich and your mama´s good lookin´.
Hon tittade ner på Helen, vars ögon fortfarande var öppna men föreföll mattas.
- So hush little baby, don´t you cry.
Helens ansikte var fridfullt igen där hon höll blicken på Georgia och insöp orden och melodin.
- One of these days, you´re gonna rise up singing, you´re gonna spread your wings and take to the sky. One of these days you´re gonna rise up singing. So hush little baby, don´t you cry.
Georgia kände något i den lilla hand som hon höll i sin. Det var inte en rörelse eller ens en skälvning, men hon visste att Helen var borta.
- Nej! skrek hon och böjde sig ner och kysste sin vän. Hon får inte vara död! Syster Hall gick runt sängen och omfamnade Georgia.
- Jag har aldrig sett en vackrare eller mer fridfull död, sa hon lågt och höll Georgia intill sig. Din röst och din sång förde henne till den plats dit hon ville komma. Nu måste du vara stark. Hon berättade för mig att du sjöng, och hon var så stolt över dig. Du måste låta henne insperera dig. Förverkliga allt det hon önskade sig.




Ett utdrag från min favoritbok "Georgia". Det är en grymt bra bok, om livets svårigheter. Har ennu inte läst ut den...


Mamma och jag försov oss idag. Vi gick upp ( jag sov och gick samtidigt ) kvart över sju, och tåget går tjugo i åtta men jag åkte med mamma.

Det blev inte så socialt inlägg i dag men lev med det .)